Farbror Carl-Göran...

...ja, när jag var liten så fick jag följa med min farmor ibland till våra grannar som bodde i Svindalen. Där bjöds det på fika och lek med deras getter.
I alla år har jag vetat att Carl-Göran är fd lärare och att han är författare. Det var inte förrän i somras när jag skulle förverkliga en dröm som jag förstod hur känd han är, läs på Wikipedia vid intresse. Och det var tur för hade jag vetat det innan jag ringde honom i mitt ärende så hade jag aldrig vågat. För mig är han ju "bara" farbror Carl-Göran:)
Det är så att min farmor, Elsa Göransson, skrev mängder med fina dikter under hela min levnadstid tillsammans med henne. Oftast skrev hon på jamska men även på rikssvenska.

Vinternatta

Menatta, vintenatta

måunskene, rim´n

de blänke på bjårskkvistom,

buskan e´hopstuke ta snöa

å´sir ut som trolla

der dom ståur

uttsinn nylannom.

De gnarsk ti snöa

pöne skosålom,

å´måunen blaga

ti skiättjom.

Je tårs nästan int annes,

radd att je ske skreme bort

ahlt de dann fine,

som någ´n ha skapa at oss,

men som ma bare

ha fått låune e´tag.

Efter att farmor gick bort så tog vi ju reda på det mesta av hennes verk och jag har starkt känt att jag vill göra något med det, så att inte allt bara blir liggandes i en låda.

Jultomt´n

Tomt´n komme utti väja

ma lökta ti nava å´sättjen på rygga.

Når han nådde oppå gåurn

sa flöug visst bajurn ti´n

för han gick bå hit å´dit

å´känne på all döran.

Först prövd´n garagedöra,

saan vebudöra,

å´sa öppnen föusdöra å´källardöra,

men äntela kommen straglen

hitat stugubrua å´buhllte påu.

Barna hade stått herri fönstran

å´sitt hårre betjytle han bar se at.

In komme n´goflinut n´tomte

som dejle ut paketa å´pjullran.

Han tyckte visst att all ha vö snäll

för all fick julklappan ta na.

Å´sa goshle n´som han va

för han krama om all av enänne

innan han gick åutabak uttgjönom döra.

Ing´n hadde stånnan te si ätte

vårst han to väjn, för nu skull paketa öppnes,

å´om e´stånn

sa låug e´n´stor n´ pappershöug kvar.

Jula hade kömme

å´grötfate at n´ dann snälle tomta

va sätt uttpå brua.

Om julmåra når ma skull fara te julott´n

fick ma bara in tomfate.

Sagt och gjort, jag anordnade en kväll där Carl-Göran kom hem till Jämtland tillsammans med sin nuvarande livskamrat, Sigrid Kahle(även hon känd författare) och läste farmors dikter.

Mina fina killar tog entré av gästerna.

Vi hann ju inte läsa allt denna kväll, så endel kunde gästerna själva gå runt i trädgården och läsa.

Fina fina farmor när hon fyllde 80 år, bara några månader innan hon gick bort...

Här hälsar jag de 75 gästerna välkomna, eller rättare sagt så svämmade mina känslor för farmor,farfar, vår gård(deras fd) över och jag grät, hulkade fram:

Je sir tebaker, så heter en av farmor Elsas dikter. För mig så sir je tebaker på min barndom med värme och glädje.

Vi hade sommarstugan där nere i Bäckdalen och när vi inte ville ha fisken som serverades hemma så sprang vi över lägdan hit. Vi visste, jag och lillebror Stefan att här fick vi det som var godare, ballerinakex och saftJ.

Här är ju numer mitt hem, min familjs hem. Och nu när våra barn springer omkring i buskarna så minns jag hur vi brukade leka kurragömma här och byggde kojor med täcken och stolar.

I farmor och farfars hem var det verkligen så att ”det bästa man har sätter man på bordet”, vi barnbarn stod i fokus.

Vi fick lära oss hur man hessjade hö, växtfärgade garn, bakade sockerkaka och hur man sprängde traktordäck så det small över hela byn på Valborg.

De hade alltid tid för ett parti Fia med knuff och tid för att packa en picnickorg med saft å vetbrö att ta med till skogsbrynet.

Jag försöker leva livet likt detta fast i vår tid, ett hem som är öppet för alla, med många barn som springer omkring.

Jag försöker även ta tillvara på de minnen jag har på bla det här viset, en kväll där vi skall få lyssna på farmors dikter.

När jag var liten fick jag följa farmor till vår granne, farbror Carl-Göran och tant Anna, där jag lekte med deras getter.

Så det är en stor ära för mig att Carl-Göran vill vara här ikväll och läsa för oss! Och jag vet att farmor i form av en talgoxe sitter med oss i träden och är lycklig och stolt!

Ja, det var rätt pinsamt men jag som verkligen hatar att prata inför många, tog tjuren vid hornen och gjorde det trots att det stundvis säkert inte gick höra vad jag sa pga gråten;)men jag är stolt över att jag tordes!

En otroligt pigg och fräsch 88-åring trollband oss alla med sina berättelser om Bällsta, Svindalen och bygden här i kring. Jag förstår mamma när hon säger att de inte ville att hans lektioner, när de gick på skolan i Svenstavik, skulle ta slut!

Vi tog en fikapaus mitt i kvällen. I entrén ingick en kakbuffé med ett 15-tal sorters kakor.

Några passade på att besöka vår LOPPIS.

Därefter spelade min älskade pappa några låtar på dragspel, musik jag är uppväxt med:) Och så läste även han några dikter av sin mamma.

Carl-Göran avslutade med att läsa lite till och sedan tackade vi honom med lite hemgjord saft, müsli, egna ägg, rökt fisk från Storsjöfisk,mm.

Jag hoppas verkligen att jag kommer träffa honom igen när han har vägarna förbi Bällsta!

Det här var en kväll som jag för alltid kommer bära med mig och något som jag definitivt kommer göra liknande igen!

Det här är ett exempel på vad "Tinas Goda Ting" gör: Catering, evenemang likt detta, Loppis, Kakbua, Presenter, Bröllop mm.

Kontakta mig om du vill ha hjälp med något roligt, spännade projekt.

[email protected]

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Jenny

Tusen tack för att Du för vidare mommas arv så fint! <3

2012-10-11 @ 10:34:05
Postat av: Astrid

Grattis Tina till det du åstadkommit med "nygår´n". Har sett din blogg idag för första gången, nu kommer jag nog att följa den. Du är rätt tjej på rätt plats!

Svar: Det värmer att höra! Vi försöker förvalta gården på ett sätt som jag tror att farmor och farfar hade velat fast ändå på vårt vis.
Tina

2012-10-11 @ 15:03:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0