tinasgodating -

Mina familjer berikar mig!

Jag läste en krönika i tidningen TARA(jaa, det är väl så att jag blivit så gammal att jag kan tycka att Tara är en ganska ok tidning...) I vilket fall, så kommer jag här att i princip ordagrant skriva av det hon, Margareta Hägglund, skrivit. Det stämmer så bra överens med hur livet är.

Det handlar om att man i sina liv har olika "familjer", familj-familjen, släkt-familjen,jobb-familjen, vän-familjen, dagis- & skola-familjer, i mitt fall dans-familjen etc...

Och att det är en rikedom att få tillhöra dessa. Man ses inte varje vecka, men vi finns där. Man tänker"jag borde höra av mig", "jag borde hinna göra kalvstek och ordna söndagsmiddagar med mycket rödvin och ännu mer prat"(fast det försöker jag göra rätt ofta ändå, kanske inte kalsvstek, men att träffas).

Jag kan avundas de där människorna som är genuint sociala hela tiden. I vars kök det alltid sitter någon som just råkade gå förbi och blev kvar till middagen(ja, när man bor som vi ute på vischan så "går man inte så ofta bara förbi";) men vi har ofta andra än våra egna barn kvar på middag iaf och det är trevligt).

Jag älskar mina vänner men ibland behöver jag ensamtid. Jag älskar mina familjer men gillar att tidvis få älska dem på avstånd. Sen möts vi och då är det lika fantastiskt trevligt som sist vi sågs. Trådar tas upp precis där vi lämnade dem för en vecka eller ett år sedan. Vi skrattar och säger"vi borde ses oftare". Men vi vet att vi inte kommer göra det. Det är vackert så. Vi är varandras familjer men inser att ibland hinner vi inte, orkar inte, måste jobba, har inte lust. Men när vi möts är det fest.

Och det är en av mina framtidsplaner, att jag i en annan tid av mitt liv, ska stå där i köket med kalvstek och rödvin och vänta på plingandet på dörrklockan(vi måste skaffa en sådan innan dess).

Tills dess är jag ohyggligt tacksam över alla mina familjer. Tänk att få ha alla dessa vackra, verkliga, levande människor i min familj! En efter-dagis-middag med falukorv eller en lyxfika med en vän på ett café, ett kvällsmys med chips å popcorn i soffan framför TV:n med familjen i myskläder eller hej-hej på parkeringen vid lämning på skola och dagis.

Alla dessa familjer. Som håller av utan att hålla fast. Det kallar jag rikedom.

Visst var det fint?! Det är viktigt att hålla liv i sina familjer men inte hålla fast dem.

Här kommer en liten bildkavalkad på några av mina "familjer":