Vila i frid Göthe
Göthe
Pelle berättade, när vi fick veta att du gått bort, för sin momma att han minsann fått välja glass i din glassbox på Sandviken två gånger!
Han fick dyka ner i den då jag var dit och hälsade på Perikles innan deras spelningar.
Det är så jag kommer minnas dig, givmild och humoristisk, det gick alltid att ”slänga käft” med dig.
Otaliga är de gånger du lånat ut ”lillhuset” till oss, för att ha för- & efterfester när det varit dans. Gissar att du ibland blev lite trött på oss när vi inte behagade att gå hem förrän tidig morgon... men ofta var du med och hade roligt tillsammans med oss.
Många, många danssteg har jag tagit på dansbanan under de 35 år jag dansat. Jag hoppas innerligt att den kommer leva vidare. Ett Sandviken utan kulörta lyktor, trampande fötter i takt till dansbandsmusik och ett högt sorl i cafeterian kan jag inte tänka mig.
Och det var på Sandvikens utomhusbad jag fick försöka lära mig simma i unga dar. Ibland när jag är ute och går så kan jag gå in på området och känna känslan…iskallt vatten runt fötterna när man gick igenom vatten”fållan” för att skölja av sig gräset innan man skulle i bassängerna, klorlukt, fikakorg, filtar och badlakan som värmde när man klev upp. Häng och släng i leksakerna som fanns.
Att få cykla ner på sommarlovet och köpa sig en Storstrut var ju en höjdare…ända till man skulle cykla hem igen…bara uppför!
Kommer också ihåg att du skrockade och skrattade gott när jag ville titta på huset nere vid sjön för att ev hyra och ha café där….men du tog dig tid att visa mig runt och lät mig fundera. Och så här i efterhand så är det såklart bättre att jag har skapat mitt café här hemma i Bällsta.
Jag är glad att jag fick träffa dig några gånger i sommar, att jag kramade om dig alla gånger vi sågs. Det jag ångrar är ju att jag inte skrev det här till dig tidigare…men jag tänker att du ser det här ändå.
Tänker att du ser alla oss som kommer fortsätta dansa, ända tills vi ses på en dansbana nån gång, nån annanstans.
/ Tina
