Mitt Guldkustskal

Häromdagen skickade jag en "kärleksförklaring" till mina kollegor. Och jag tror att jag delar med mig av den till er också öven om ni kanske inte förstår exakt vad jag menar:)
Men för att förklara lite så är det helt enkelt så att jag jobbar på(och har min son på) ett väldigt unikt ställe med unik personal som har ett väldigt fint och bra arbetssätt när dom jobbar med barnen.

Mitt Guldkustskal blir tjockare ju längre tid jag spenderar här.

Ju mer mitt Guldkustskal tjocknar på sig desto bättre ( och sämre vissa dagar) känner jag mig som förälder och medmänniska.

Desto jobbigare blir jag som förälder och medmänniska ( och fru);)

Jag är mer nyfiken på, jag ifrågasätter mer och nöjer mig inte om jag tycker att jag inte får ett bra svar/förklaring ( det är det som blir jobbigt både för mig själv och för andra).

Jag ser barn på ett annat sätt, med andra ögon, än jag gjorde innan Guldkusttiden.

Jag ser även på vuxna på ett annat sätt, både på gott och ont...

Omtanken som finns till varje barn här är unikt.

Engagemanget och kärleken från pedagogerna som jag ser varje dag, både som personal och förälder,är unikt.

Arbetssättet är också unikt, det är ju trots allt "eget", bara med inspiration från Reggio Emilia.

Och jag tror mina kära kollegor att ni är på god väg att uppnå Per Bernemyrs uppmaning om att bli bättre på att synliggöra ert arbete och arbetssätt med våra Guldklimpar, både för oss föräldrar och för utomstående. Därav alla studiebesök som andra förskolor vill få hos oss.

Så kände iallafall jag igår på mötet när ni visar på allt fint som händer innanför väggarna på Guldkusten.

Man ska inte säga att nåt är rätt eller fel, men efter mina år tillsammans med er, genom förändringen, så vet jag att ni är sååå mycket rätt än fel;)

Kram från en nöjd förälder som även har nöjet att få vara en del i allt detta varje dag

/ Tina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0