Så här i "Sveriges Mästerkock-tider"

När jag tittar på Sveriges Mästerkock eller Årets Kock så förstår jag precis hur dom känner sig när de står där och får blackout eller när de skall skvätta på sås lite snyggt på slutet och händerna darrar som asplöv....såsen flyger åt alla håll utom snyggt på tallriken...
Been there done that!
Ja, inte har jag tävlat i varken eller av dessa tävlingar men jag har faktiskt tävlat på samma stora arena, i  "Årets kock"- båsen inför en massa folk och med känt "matfolk".
2002-2003 gick jag kockutbildningen på Lernia. En fantastiskt rolig tid i mitt liv! Det var jobbigt, svårt, roligt och helt galet stundvis...på ett positivt sätt oftast. Lärde känna flera underbara människor, både bland de som studerade och bland lärarna.
Hur som helst så fick mina lärare för sig att de skulle skicka mig, lilla Tina, på en stor tävling i Sveriges huvudstad. Gulp!! Jag försökte få dem att ta nån annan men icke. Så det var bara att ta tjuren vid hornen och genomföra tävlingen.
Fick bla dagarna innan tävlingen åka in och medverka i en pytteintervju på "Radio Jämtland", så nu vet jag hur det funkar i en radio-studio oxå:)
Kockkläder på, nu kör vi!
Fick hitta på en egen rätt som jag hade möjlighet att träna på varje dag i flera veckor innan. Mats blev nog lite less på att äta lax hemma där ett tag...
Tillslut så kändes den ok och då gjorde vi ett minutiöst schema både på verktyg som jag skulle ha med mig + ett körschema på själva tillagningen.
Ni ser ju, helt galet!
Här är en rätt tafflig bild av min "paradrätt": Halstrad lax och en potatisbakelse med kräftsky och jordärtskocksås och en Västerbottenbåge.
Jäklar vad mycket Västerbottenost jag gjorde av med under dessa veckor! Inte helt lätt att få till den perfekt...
Tydligen så bytte jag plats på potatisbakelsen till tävlingen:)
Tävlingen bestod av tre moment: ett teoriprov, en husmanskost och "egenrätten". Husmanskosten var hemlig ända tills vi fick råvarorna. Jag hade fått för mig att det skulle kunna bli kålpudding så det hade jag tränat en hel del på.....det blev det inte! Hepp.. Nä, det blev Sjömansgryta. Hade jag gjort en,1, once,una,dún,un gång...F_n, hur skulle det gå??
Tack och lov så fick vi ett recept att gå efter så det var bara att ge järnet. Till vår hjälp, lite galet det också, hade vi en varsin assistent. Jag fick en kille som gick kockutbildningen någon annanstans i vårt avlånga land...kommer tyvärr inte ihåg varken namn, ansikte eller stad....lite pinsamt men jag skyller på stressen.
Hur som helst så är jag skyldig honom ett stort tack. Det var nämligen så att de var endast till för att tex skicka mig grädden i kylen eller ta fram en kastrull till. INTE säga till att mina sparrisar höll på att koka ihjäl sig. Som tur var så kunde min kille teaterviska;) Han väste mellan tänderna att dom sjöd, på väg till att koka. Kunde slänga dem åt sidan och fortsätta med kräftskumming eller vad det var jag pysslade med.
Det är verkligen så att man är i nån slags bubbla. Cathrine Schück var konferencier och gick runt till alla oss i våra bås där vi svettades och försökte fokusera på att få maten klar i tid(blev du klar två sekunder för sent så fick du lämna ifrån dig maten "sist i kön" = kall mat=icke godkänd!)
Till mig kom hon när jag höll på med det sist piffet några sekunder innan jag skulle fram med min tallrik....gissa vad jag gjorde?! Jag sa att jag inte hade tid att svara på hennes frågor! Just då tänkte jag såklart inte på vem jag sa det till utan jag ville bara få sista såsskvätten på plats med mina skakiga händer och få gå iväg med min mat till domarna. Efteråt så kan jag tycka ett det faktiskt är rätt fräckt att "störa" på det vis som hon gjorde, vi var ju verkligen inga proffs utan helt galet nervösa kockelever från olika Lernia-skolor runt om i landet.
Hursomhelst så fick jag iväg maten i tid, jag fixade teorin bra och husmanskosten blev klart godkänd. Så jag slutade faktiskt på en:
Det var så fruktansvärt nervöst att stå och vänta på resultatet, särskilt när de hade presenterat alla utom mig och Jesper(som vann), samtidigt så var det så ohyggligt skönt. Nu var ju allt klart liksom, inget mer att vara orolig och nervös över. Jag menar hitta tillbaka till hotellet och komma i tid till flyget hem var ju en baggis efter det här:)
Det enda som jag känner är tråkigt med den här strapatsen är att jag inte hade med mig nån av "de mina". Hade varit så skönt att ha Mats el mammsen/pappsen med. Nu fick jag hålla tillgodo med mina lärare och en av de andra som gick med mig på Lernia som gjorde praktik i Stockholm som faktiskt kom för att titta. Det gick bra det med:)
Kan säga som så att jag är grymt stolt över att jag var med och att jag placerade mig på andra plats med bla en resecheck på 5000:-som vinst....men jag skulle inte alls göra om det....tror jag;)
Well, well, nog med skryt för en dag!
Puss å Gonatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0