Tunnbrödsbakning

I min värld så sker det här, tunnbrödsbakningen alltså. I tant Ainas söta lilla bakstuga. Fast den här gången var skillnaden den, att jag skulle inte bara få komma och proväta dessa varma, mjuka sagolikt goda bröd med halvsmält Bregott på. Nä, jag skulle få gå som "lärling". Jag är ju bara 42, eller jag menar 27...så det börjar på vara dags att få lära sig den här konsten. Inte för att jag tror att jag blir fullärd idag. Nä, jag får nog försöka lirka in mig här nån fler gång.
"Stöpan" hade AnnaBrita(min fina granne) och min fina mamma redan gjort när jag kom från jobbet.
Sedan skall "ämnena" göras, och det var det viktigaste på hela baket som jag förstod.
Visst är dom fina:) med lika förkläden och allt.
Jag gav upp efter att ha förstört två stycken. Hit med kaveln, nu vill jag baka!!
Ta mer mjöl! Lägg kaveln där borta! Luft under, lufta, lufta! Dra den bort, inte lyfta! Kom ihåg att nagga! Den skall vara rund! Du måste kavla tunnare! Den här blev för tunn!Epp,epp, lägg kaveln på den sidan! Alla saker måste ligga på rätt plats, annars flyter det inte på !
Herregud, det är jobbigt att vara lärling! Men oerhört roligt, iallafall när man får baka med mamma och AnnaBrita! Många skratt och svordomar faktiskt, det trodde jag inte;)
Stor, rund och lagom tunn!
Ååååå, fort ta den och vrid runt den!!!
Åsså in med andra ändan! Kan erkänna att kavlingen var lättare än gräddningen...Herregud vilket precisionsjobb!
Och varmt, inte undra på att damerna med sina ordinarie "värmeförändringar", var tvungna att ha dörren på glänt lite då och då;)
Förpackade för att frysas och sedan säljas i KAKBUA på andra och tredje advent!
TACK snälla AnnaBrita och mamsen för att jag fick vara med! Men det värsta(för er) är att jag kommer vilja var med igen, för det här var riktigt skoj. Och då menar jag inte bara bakningen utan även sällskapet. Stor Kram!
Och idag så här dan efter, så ömmar mitt gäddhäng och axlarna är stela.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0